Scope 3.4: Uppströms transport

Lär dig hur Greenhouse Gas Protocol (GHG-protokollet) definierar Scope 3.4-utsläpp, hur protokollet rekommenderar att de beräknas och hur de faktiskt beräknas i Klimatrapportering

Hur definieras Scope 3.4-utsläpp i GHG-protokollet?

Scope 3.4 omfattar utsläpp från transport-, distributions- och lagertjänster som det rapporterande företaget köper av tredje part under rapporteringsåret. Det omfattar transport av inköpta varor från leverantörer till företagets verksamhet, utgående leveranser av sålda produkter och transporter mellan företagets anläggningar, där fordonen inte ägs eller drivs av det rapporterande företaget. Dessutom ingår lagring av inköpta produkter i lager, distributionscentraler och butiker.

Detta skiljer sig från utsläpp från transport- och distributionstjänster som betalas av kunden och inte av det rapporterande företaget, vilka rapporteras under Scope 3.9 (Nedströms transport och distribution). Utsläpp från transporter i fordon som ägs eller kontrolleras av det rapporterande företaget redovisas under Scope 1 eller Scope 2 (för elfordon). Utsläpp från leasade fordon rapporteras under Scope 3.8 (Uppströms leasade tillgångar), anställdas pendling under Scope 3.7 (Pendling för anställda) och anställdas affärsresor med tredjepartstransporter under Scope 3.6 (Affärsresor).

Se tabellen nedan för att förstå hur redovisningen av utsläpp från transport- och distributionsaktiviteter tillämpas i hela värdekedjan.

Hur rekommenderar GHG-protokollet att Scope 3.4-utsläpp beräknas?

Företag kan använda följande metoder för att beräkna Scope 3.4-utsläpp, listade från högst till lägst noggrannhet: den bränslebaserade, den avståndsbaserade eller den utgiftsbaserade metoden. Alla tre metoderna bygger på samma grundprincip: man samlar in relevanta aktivitetsdata (som bränsleförbrukning, rest sträcka eller spenderade pengar) och tillämpar lämpliga utsläppsfaktorer för att beräkna utsläppen.

1. Bränslebaserad metod
   • Metoden innebär att fysiska aktivitetsdata (bränsleförbrukning från transportleverantörer) multipliceras med utsläppsfaktorn för det förbrukade bränslet (uttryckt i gram eller kilogram CO2-ekvivalenter per liter/kg bränsle).
   • Metoden är den mest exakta, eftersom utsläppen är direkt kopplade till bränsleförbrukningen.
   • Möjliga aktivitetsdata:
     1. Mängd förbrukat bränsle av olika slag, ELLER
     2. Belopp som lagts på olika bränslen tillsammans med deras genomsnittspriser, ELLER
     3. Rest sträcka och fordonets bränsleeffektivitet
     4. Mängd diffusa utsläpp (t.ex. från luftkonditionering eller kylning)
   • Möjliga datakällor:
     1. Bränslekvitton
     2. Inköpsunderlag från transportleverantörer
     3. Interna transportledningssystem
   • Utsläppsfaktorer som behövs:
     1. Utsläppsfaktorer för bränsle, uttryckta i utsläpp per enhet förbrukad energi (t.ex. kg CO2e/liter).
     2. För elfordon: utsläppsfaktorer för el, uttryckta i utsläpp per enhet förbrukad el (t.ex. kg CO2e/kWh).
     3. Utsläppsfaktorer för diffusa utsläpp, uttryckta i utsläpp per enhet (t.ex. kg CO2e/kg läckt köldmedium).
2. Avståndsbaserad metod
   • Metoden innebär att avståndet (kilometer per fordonstyp) multipliceras med massan eller volymen av de transporterade varorna och relevant utsläppsfaktor (uttryckt i gram CO2e/tonkilometer).
   • Den avståndsbaserade metoden är särskilt användbar för organisationer som inte har tillgång till bränsle- eller körsträckeuppgifter från transportföretagen, eller som har sändningar som är mindre än ett helt fordon eller fartyg.
   • Möjliga aktivitetsdata:
     1. Total rest sträcka per transportsätt
     2. Produkternas massa eller volym
   • Möjliga datakällor:
     1. Inköpsordrar
     2. Interna ledningssystem
     3. Transportleverantörer
     4. Kartor eller kalkylatorer på nätet
     5. Publicerade avstånd mellan hamnar
   • Utsläppsfaktorer som behövs:
     1. Utsläppsfaktor per transportsätt (t.ex. järnväg, flyg, väg) eller fordonstyp (t.ex. ledad lastbil, containerfartyg), uttryckt i kg CO2e per transporterad mass- eller volymenhet (t.ex. kg CO2e/ton/km eller kg CO2e/TEU/km).
3. Utgiftsbaserad metod
   • Metoden innebär att det belopp som lagts på transport multipliceras med relevant utgiftsbaserad utsläppsfaktor (uttryckt i gram eller kilogram CO2-ekvivalenter per valutaenhet).
   • Möjliga aktivitetsdata:
     1. Belopp som lagts på transport per typ (järnväg, väg, flyg) i lokal valuta
   • Möjliga datakällor:
     1. Bokföringssystem, affärssystem (ERP)
     2. Räkningar, fakturor
   • Utsläppsfaktorer som behövs:
     1. Utsläppsfaktorer för transporttypen per ekonomisk värdeenhet (t.ex. kg CO2e/NOK)

För utsläpp från distributions- och lageranläggningar uppströms används ofta den platsspecifika metoden och genomsnittsdatametoden.

1. Platsspecifik metod
   • Metoden innebär att fysiska aktivitetsdata (bränsle- och elförbrukning) samlas in från distributionsanläggningen och multipliceras med relevanta branschgenomsnittliga utsläppsfaktorer.
   • Möjliga aktivitetsdata:
     1. Platsspecifik bränsle- och elförbrukning, OCH
     2. Platsspecifikt köldmedieläckage, OCH
     3. Lageranläggningens genomsnittliga beläggningsgrad
   • Möjliga datakällor:
     1. Energifakturor
     2. Inköpsunderlag
     3. Mätaravläsningar
     4. IT-system
   • Utsläppsfaktorer som behövs:
     1. Platsspecifika utsläppsfaktorer för energikällor (el och bränsle) per förbrukningsenhet (kg CO2e/kWh)
     2. Utsläppsfaktorer för köldmedier för diffusa utsläpp och processutsläpp (kg HFC/kg läckt köldmedium)
2. Genomsnittsdatametod
   • Metoden innebär att sekundära aktivitetsdata (baserade på genomsnittsstatistik som lagrade kubikmeter per dag) multipliceras med relevanta branschgenomsnittliga utsläppsfaktorer.
   • Möjliga aktivitetsdata:
     1. Volym inköpta varor som lagras (t.ex. m2, m3, pall eller antal pallar som behövs för att lagra varorna), OCH
     2. Genomsnittligt antal dagar som varorna lagras
   • Möjliga datakällor:
     1. Leverantörsunderlag
     2. Interna ledningssystem
   • Utsläppsfaktorer som behövs:
     1. Utsläppsfaktor per pall som lagras i anläggningen
     2. Utsläppsfaktor per m2/m3 i anläggningen
     3. Utsläppsfaktor per TEU som lagras i anläggningen

Hur beräknas Scope 3.4-utsläpp i Klimatrapportering?

I Klimatrapportering beräknas Scope 3.4-utsläpp för närvarande med den utgiftsbaserade metoden. Relevanta transaktioner identifieras och summeras, och multipliceras sedan med lämplig utgiftsbaserad utsläppsfaktor för att fastställa de resulterande CO₂e-utsläppen.

Beräkningslogik

• Kundens finansiella data görs tillgängliga för Klimatrapportering, där information som är relevant för att beräkna växthusgasutsläpp hämtas ut. Det omfattar transaktioner från relevanta konton, med följande datafält för varje transaktion:
  • Konto-ID (som det definieras i affärssystemet)
  • Standardkonto: SAF-T-konto-ID och version (Norge) eller BAS-konto (Sverige)
  • Belopp (i en angiven valuta)
  • Datum för inköpet
• Klimatrapportering har en mappning mellan standardkonton (SAF-T eller BAS) och scope-kategorier i GHG-protokollet. Alla konton som är mappade till Scope 3.4 identifieras, och transaktionerna på dessa konton hämtas ut.
• Nettobeloppet per månad beräknas genom att alla relevanta transaktioner summeras. Månadsbeloppet multipliceras sedan med relevant utsläppsfaktor för att beräkna växthusgasutsläppen.

Hur visas Scope 3.4-utsläpp i Klimatrapportering?

Appen

I appen visas de totala Scope 3.4-utsläppen på instrumentpanelen under kortet "Utsläpp per kategori" och rapporteras i ton CO2e per år. Mer detaljerade uppdelningar av Scope 3.4-utsläppen planeras i kommande versioner.

Rapporten

I rapporten presenteras Scope 3.4-utsläppen per månad på fliken "Utsläpp per scope" och rapporteras i ton CO2e. Mer detaljerad Scope 3.4-rapportering är under utveckling och blir tillgänglig i en kommande version.