En introduktion till Scope 1-växthusgasutsläpp

Lär dig hur Greenhouse Gas Protocol (GHG-protokollet) definierar Scope 1-utsläpp, hur de beräknas och vilka krav en organisation måste följa när den rapporterar sina Scope 1-utsläpp.

Hur definieras Scope 1-utsläpp i GHG-protokollet?

Enligt GHG-protokollet måste alla rapporterande organisationer redovisa de växthusgasutsläpp som är kopplade till deras verksamhet och kategorisera dem som direkta eller indirekta. Direkta utsläpp är utsläpp från källor som ägs eller kontrolleras av företaget. Indirekta utsläpp uppstår till följd av den rapporterande organisationens aktiviteter, men själva utsläppen av växthusgaser sker från källor som ägs eller kontrolleras av ett annat företag. Utsläppen delas dessutom in i tre scopes. Direkta utsläpp ingår i Scope 1, medan indirekta utsläpp ingår i Scope 2 och Scope 3. Ett företag har kontroll över sina direkta utsläpp och inflytande över sina indirekta utsläpp.

Scope 1 omfattar utsläpp från aktiviteter som produktion av el, värme eller ånga; tillverkning eller bearbetning av kemikalier och material; transport av material, produkter och avfall; samt okontrollerade utsläpp av gaser eller ångor från industriell utrustning.

Det finns fyra olika typer av Scope 1-utsläpp:

Stationär förbränning: Utsläpp från förbränning av bränsle i stationär utrustning, som pannor, ugnar och generatorer som används för att producera el, värme eller ånga. Exempel: Förbränning av naturgas i en fabrikspanna för att producera ånga till en industriell process.
Mobil förbränning: Utsläpp från bränsle som förbränns i fordon som ägs av företaget, som bilar, lastbilar och skåpbilar. Exempel: En tjänstebil som används för affärsresor.
Diffusa utsläpp: Utsläpp från oavsiktliga läckor eller utsläpp av gaser, ofta från industriell utrustning. Exempel: Ett köldmedieläckage från en luftkonditioneringsanläggning.
Processutsläpp: Utsläpp som uppstår direkt från kemiska eller industriella processer på plats under tillverkningen, med undantag för utsläpp från bränsleförbränning. Exempel: Koldioxid som bildas vid cementtillverkning eller metallsmältning.

Vilka krav gäller vid rapportering av Scope 1-växthusgasutsläpp?

GHG Corporate Standard innehåller ett antal krav som organisationer måste följa när de beräknar och rapporterar sina Scope 1-utsläpp:

Ta hänsyn till principerna, kraven och vägledningen i GHG Protocol Corporate Standard och GRI 305 (Emissions 2016)
Följ de europeiska standarderna för hållbarhetsrapportering (ESRS 1) och definiera eventuella rapporteringsgränser enligt standarden, samt redovisa och förklara eventuella undantag. Läs om de olika rapporteringsgränserna i vår artikel här
Företag måste använda utsläppsfaktorer som omfattar utsläppen av alla växthusgaser som definieras i Kyotoprotokollet. I Ducky använder vi utsläppsfaktorer som uppfyller detta krav
Företag måste redovisa vilka metoder och utsläppsfaktorer de har valt för att beräkna Scope 1-utsläppen.
Företag bör rapportera Scope 1-utsläpp i ton koldioxidekvivalenter (t CO₂e).

Hur rekommenderar GHG-protokollet att Scope 1-utsläpp beräknas?

GHG-protokollet rekommenderar följande metod för att beräkna Scope 1-utsläpp:

Identifiera direkta utsläppskällor: Börja med att identifiera alla källor som ägs eller kontrolleras av företaget och som släpper ut växthusgaser direkt, utifrån de fyra källkategorierna ovan. Processutsläpp är oftast bara relevanta för vissa branscher, som olja och gas, aluminium och cement. Tillverkningsföretag har sannolikt direkta utsläpp från alla de huvudsakliga källkategorierna. Kontorsbaserade organisationer kan ha direkta växthusgasutsläpp om de äger eller driver fordon, förbränningsanläggningar eller kyl- och luftkonditioneringsutrustning.
Samla in aktivitetsdata: Samla för varje källa in data som kvantifierar den aktivitet som orsakar utsläppen. Exempel:
- Bränsleförbrukning (t.ex. liter diesel som används i pannor eller fordon)
- Körsträcka (t.ex. kilometer som körts med företagets egna fordon)
- Mängder gas som släpps ut i industriella processer

Datan kan vanligtvis hämtas från underlag för bränsleinköp, mät- och övervakningssystem, bokföringen eller andra driftsloggar.

Tillämpa utsläppsfaktorer: Multiplicera aktivitetsdatan för varje källa med lämplig utsläppsfaktor, som anger mängden växthusgaser som släpps ut per aktivitetsenhet (t.ex. kg CO₂-ekvivalenter per liter förbränd diesel).
Summera: Summera utsläppen från alla identifierade källor för att beräkna de totala Scope 1-utsläppen. Rapportera resultatet i ton koldioxidekvivalenter (t CO₂e).

Hur beräknas Scope 1-utsläpp i Klimatrapportering?

Enligt GHG-protokollet bör Scope 1-utsläpp beräknas med aktivitetsdatametoden. Det innebär att man samlar in aktivitetsdata (bränsleförbrukning, körsträcka, bränslekostnader) och tillämpar lämpliga aktivitetsbaserade utsläppsfaktorer för att fastställa utsläppen.

Det finns flera sätt att samla in aktivitetsdata:

Direkta förbrukningsdata: Använd direkta mätningar av bränsleförbrukningen, vanligtvis i fysiska enheter som kWh eller MWh, från mätaravläsningar eller bränslefakturor (hög noggrannhet).
Uppskattningar baserade på bränslekostnader: Om uppmätta data om bränsleförbrukning saknas kan bränsleanvändningen uppskattas genom att dela den totala bränslekostnaden (från bränslefakturor eller bokföringen) med genomsnittspriset för bränslet (medelhög noggrannhet).
Uppskattningar baserade på körsträcka: Uppskatta bränsleanvändningen genom att multiplicera den totala körsträckan (från körjournaler eller mätarställning) med fordonets bränsleeffektivitet (medelhög noggrannhet). Detta gäller bara mobila förbränningskällor (observera att metoden för närvarande inte finns i Klimatrapportering).

Klimatrapportering stöder för närvarande beräkning av Scope 1-utsläpp endast för stationära och mobila förbränningskällor. Scope 1-utsläppen beräknas med den aktivitetsbaserade metoden, utifrån någon av följande typer av aktivitetsdata:

Bränsleanvändning från direkt mätning: Direkt uppmätta data om bränsleförbrukning i fysiska enheter (t.ex. liter eller m³ förbrukat bränsle). Datan måste matas in manuellt av användaren. (Hög noggrannhet)
Bränsleanvändning från bränslekostnader: Om direkt uppmätta data om bränsleförbrukning saknas uppskattas bränsleanvändningen utifrån kostnaderna för bränsle (från energifakturor eller bokföringen). För att uppskatta bränsleanvändningen delas de totala kostnaderna för varje bränsletyp med genomsnittspriset för bränslet. (Medelhög noggrannhet)

När bränsleanvändningen har fastställts beräknar verktyget Scope 1-utsläppen genom att multiplicera bränsleanvändningen med relevanta utsläppsfaktorer. Eftersom verktyget utgår från principen om operativ kontroll för alla företag hamnar utsläpp från driften av ägda eller leasade tillgångar alltid i Scope 1.

Vem kan hoppa över den här kategorin?

Företag kan utesluta den här kategorin om de inte äger eller driver tillgångar som kan orsaka utsläpp. Alla andra företag måste rapportera Scope 1-utsläpp, helst med den aktivitetsbaserade metoden.